.... och en koppkaffe till.
Känt av det dom sista dagarna
Det oroliga, det där krypiga i kroppen
Det där som fanns där hela tiden under mina "utmattade " år. Har faktiskt svårt att namnge dom åren, utbränd låter så slitet, önskar det fanns ett bättre ord...
Dom sista månaderna har känts så bra.
Men nu, krypet, hjärtklappningen och den oroliga känslan gör sej påmind.
Svårt att dra i handbromsen
när man startat om med allt igen.
Men idag är det vilodag.
Idag står jag stilla
Idag är det promenad i regnet, kaffe, tv-serie och bara det nödvändigaste som står i fokus.
Idag är min dag
Min dag att hitta mitt lugn igen.
Kaffekopp och den ritual
jag skapat runt min kopp är viktig.
Ett viktigt redskap för att lugnet ska infinna sej.
Sitta ner, fånga stunden, låta handlingen i det jag fäster fokus på vara i centrum
TV-serie
Bok
Tidning
Skissen
Här och nu är viktigt alltid
Men viktigast är det just nu, i denna situationen, när oron kryper i kroppen.
Och jag vet att lugnet kommer....
Frågan är bara hur länge det dröjer.
Men jag är tålmodig,
jag håller huvudet kallt, jag gör det jag vet funkar.
Jag tar en promenad till låter regnet rinna sakta i ansiktet känner syret fylla kroppen, jag går långsamt och lyssnar till vinden i träden och alla fåglar som lever sina liv.
Jag tar en koppkaffe till
En tidning
En soffa
Två hundar....
Låter dagen sakta gå, minut för minut
Så skönt med vilodag!
Ta hand om er! //♥️Sofia
