......En dag av reflektion.
Tänker på detta med hantverk och då främst kvinnohantverk.
Alltså typ, virkat, stickat, broderat, knypplat, vävt.
Ja ni vet allt det där i mjuka material
Sånt man numera hittar för ingenting
på loppis eller auktion .
Så otroligt många timmars jobb som är nedlagt i detta, denna dåtidens yoga.
Tänker att det var där kvinnor hittade sin egen tid.
Och det gör vi väll än idag.
Fast idag kallas det väll mer pyssla....
Jag har ett virkat överkast, som min svärmor gjort.
Det är brunt ,70-talsbrunt.
Ja, jag vet inte den mest användbara färgen.
Har provat använda det på många olika platser, för det är ju fint . Och jag har ju verkligen velat hitta ett nytt liv till detta överkast .
För som överkast tycker jag inte att det
kommer till sin rätt.
Så härom dagen när jag satt på altanen för att dricka kaffe i den sköna värmen. Så slog det mej .
Här, på detta lite risiga bordet så skulle det bruna överkastet kunna återuppstå.
Återuppstå som duk!
Så sagt och gjort, efter en liten löpning in och hämta överkastet.
Sen lägga på och arrangera.... .
Så perfekt, det passar kanon bra med brun spetsduk på vår altan. Dessutom är det ju en perfekt färg att ha ute, ingen smuts syns ju .
Tänker att det är detta som är utmaningen.
Att hitta platser där det genuina hantverket får återuppstå, får värde igen.
Där det kan få kännas nytt och fräscht igen .
Tänker att det är viktigt med den respekten för vår kvinnohistoria.
Att vi tar tillvara på vår historia.
Nu tänker jag det är dags att inventera hur många handvävda lakan med vackra spetsar jag lyckats samla på mej genom åren.
Kanske kommer det till mej vad dom ska återuppstå som .....
Av alla mina virkade dukar ska det bli bollar det har jag bestämt iallafall......
// Kram Sofia ❤