" Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl.

Över den pölen går pojkarnas båtar ibland 

och dom glider så lätt utan köl. "

av Olle Adolfsson 

 

Klockan elva står han där i vår hall, 

bredvid sin pappa 

Där i det lite skarpa förmiddags ljuset

som lyser in genom hallfönstret. 

Han står där, han som ska komma

och vara hos oss,i vår familj .

En helg i månaden. 

Han flackar lite med blicken och säger kavat till sin pappa att han kan åka. 

...och att vi, jag och han, kan gå ut och köra traktor. 

 

Barn har en underbar förmånga att se bortom situationen,att bara vara i nuet i det dom vill. 

Jag tänker att det måste kännas konstigt att

stå där i en främmande familjs hall. 

Att hälsa på hos okända. 

Men han bara suger tag i det han vet vi har

och det han ser. 

Jag säger , att vi kollar genom huset först, sen går vi ut. 

Ut till traktorn, till skotern och till djuren. 

Ut till det jag vet han tycker är spännande .

 

Kanske har jag nåt att lära av den lille killen.

Kanske har vi alla det.......

// ❤ Sofia